Här kan du läsa mer om socialismens historia. Läs mer om när socialismen uppstod, vem som grundade socialismen, hur den socialistiska ideologin ser ut idag m.m.
Socialismen uppstod under 1800-talet då Europa var mitt uppe i den stora industrialiseringen.
Industrialiseringen, eller den industriella revolutionen som den också kallas, ledde till stora skillnader i hur arbetarklassen hade det i förhållande till fabriksägarna.
Arbetarklassen, eller proletärerna som de också kallas, hade mycket tuffa arbetsvillkor.
De kunde till exempel jobba sexton timmar om dagen i farliga fabriker med låga löner.
Fabriksägarna, eller kapitalisterna som de också kallas, tjänade gott om pengar.
Det var i det här samhällsklimatet som de socialistiska idéerna tog fart.
För att få bukt på den rådande situationen bestämde sig arbetarna för att gå samman.
De ville inte längre utnyttjas som billig arbetskraft och krävde istället att det fabriksägarna tjänade på varorna skulle gå till arbetarna i större utsträckning än tidigare.
Arbetarna ansåg med andra ord att ett kollektivt ägande av produktionsmedlen var lösningen.
Det finns ingen enskild person som står som ensam grundare till socialismen. Man kan dock mena att tyskarna Karl Marx och Friedrich Engels tillsammans formade socialismens ideologiska idéer när de år 1848 skrev det Kommunistiska Manifestet. Det råder dock betydande skillnader mellan socialism och kommunism som kan vara viktiga att känna till.
Marx är likväl en viktig grundpelare i det socialistiska tankesättet då han menade att det pågår en klasskamp mellan arbetarna och kapitalisterna. Först efter en revolution menade han att makten kan omfördelas så att arbetarna tar över produktionsmedlen enligt de socialistiska idéerna. Andra grundpelare i det socialistiska tankesättet är bland andra den skotske filosofen Thomas Carlyle.
Under 1800-talet kritiserade han den liberalistiska ideologin och vad industrialiseringen hade gjort med människosynen. Han menade att kapitalisterna bedrog arbetarna som endast såg dem som arbetskraft. Carlyle tycke att kapitalisterna tog ifrån dem chansen till ett mer betydelsefullt liv.
Fransmannen Charles Fourier sägs också stå bakom det socialistiska tankesättet. Under industrialiseringen menade han att borgarna hindrade människor från att utvecklas och att detta var en onaturlig samhällsbyggnad. För att lösa detta förespråkade han kollektivism.
Arbetarrörelsen med den socialistiska ideologin i grunden växte sig allt starkare under slutet av 1800-talet. Men efter den ryska revolutionen år 1917 splittrades de socialistiska partierna i två läger; revolutionärerna och reformisterna. Revolutionärerna ville att det arbetande folket skulle ta makten över produktionsmedlen från kapitalisterna med hjälp av en politisk revolution. En revolution innebär att makten i ett samhälle omkastas med hjälp av våld.
Reformisterna ville istället att samhället skulle förändras långsammare i olika steg. Med hjälp av allmän rösträtt och fackföreningar skulle arbetarnas situation förbättras, och där ville de att socialismen istället skulle lägga sin kraft. Revolutionärerna kom senare att tillhöra de kommunistiska eller marxist-leninistiska partierna, medan reformisternas idéer ligger till grund för socialdemokratin. Efter separationen från revolutionärerna förespråkade socialdemokraterna ett tydligare budskap om icke-våld i förändringen av samhället.
Så småningom kom socialismen att tappa flera av Marx ståndpunkter. Att arbetarna skulle få fullständig kontroll över produktionsmedlen blev ett alltmer avlägset mål. Istället valde socialisterna att fokusera på delmål som var lättare att genomföra. Att kämpa fram en allmän rösträtt skulle ge socialdemokratin chansen att vinna valen, och på så sätt kunna jobba fram de sociala förändringar som de ansåg behövdes. Arbetarna fick bättre villkor, klyftorna i samhället minskade en aning och den gemensamma välfärden började byggas ut.
Idag finns spår av den socialistiska ideologin i Socialdemokraterna, Sveriges största parti. Det finns också fler mindre svenska partier som är socialistiska. Socialdemokraterna menar att en välfärd som finansieras av gemensamma skattemedel är det bästa sättet att uppnå ett välfärdssamhälle. De anser att metoden ger alla människor samma möjligheter och chanser att skapa sig det liv man vill ha. Socialdemokratin vill minska de stora skillnaderna i inkomst för att göra maktfördelningen jämnare. Dessa idéer liknar på många sätt socialismens syn på ekonomi och ekonomiska medel.